min Heere Be Dragone. Mönster Sharon Winsauer och garn Viva köpt hos Marias garn. Den har tagit sin tid att sticka men har verkligen varit värd det. Det har varit en kul stickning fast bitvis svår. Har lärt mig en del nytt på vägen. Som ni ser så är det inte originalkanten utan jag stickade Fleegle's kant. Fast med några små ändringar så den skulle passa mig.
my Heere Be Dragone. Pattern Sharon Winsauer and Viva yarn from Marias garn. It has taken it's time to knit but it was really worth it. It has been a fun knit even if it's been difficult sometimes. Have learnt some new things along the way. As you can see it's not the original border. Instead I knitted Fleegle's border with some small changes to fit me.
På tal om att sticka så läste jag här om hur hon rundade hörn efter hörn när hon stickade på kanter på sin sjal. Fick en aha-upplevelse. Att sticka på kanter på sjalar är lite som löpning, inte ett 100 meters löp, mer som ett 400 eller 800 meters löp. :
Dags för start. Har du otur så tjuvstartar du (stickar fel) och det blir omstart (börja om). Första rakan kommer och du får upp farten (börjar lära dig mönstret). Rundar första kurvan (hörnet). Sedan går det av bara farten. Du springer på och rundar hörn efter hörn. När du kommer in på upploppet så ser du mål, men du är trött. Ger det sista du har. MÅL. DU ÄR SEGRAREN.
Det är så här det känns eller hur.
Talking about knitting. I read here about rounding the corners when she knitted here shawl. Got myself an aha feeling. Knitting on borders on shawls is a bit like a 400 or 800 meters race:
Time to start. If your unlucky you do a false start (is knitting wrong) and the start will go again. On the first straight bit of the track you are picking up speed (starting to learn the pattern). Then you runs around the first curve (corner). After that it's just fine. You just run and rounds curve after curve. But when you get to the last straight and see the finishing line you are tired. Take your last strenght and cross the finishing line. YOU ARE THE WINNER.
Isn't this whats it like.
3 kommentarer:
Den var ju helt fantastisk. Verkligen tjusig. Vilket mönster. Det var något alldeles extra måste jag säga.
Så otroligt vacker, helt fantastisk.
Jag förstår att det känns som ett lopp och segern är självklar. Du vann.
Vilka vackra fartyg, det önskar jag verkligen att få se någon gång.
Kram
Draken är ju underbar!!! Vilket fantastiskt jobb! Och jovisst känns det som ett maratonlopp. Trött men nöjd efteråt. Jag kännde att aldrig mer skulle jag gå på en sån utmaning igen. Den känslan satt i tills jag hade blockat färdigt, då anmälde jag mej till Chrysopolis. För att inte rosta igen tills dess har jag börjat på en halsduk i nästan osynligt mohairgarn.
Skicka en kommentar