I’m still alive

Jag lever fortfarande trots att att det kanske inte märks här. Har ju börjat jobba nu och det är mycket så här i början av terminen för att allt ska fungera. Ännu lite mer blir det eftersom jag måste planera för början av oktober då jag ska vara ledig. Ja, jag ska vara ledig mitt i terminen. Om fyra veckor landar jag här och åker hit. Tar tjänstsledigt eftersom mellandottern gifter sig och det blir inte här i Sverige utan i Australien där dom bor. Klart jag vill vara med på min dotters bröllop. Fast tänk om barnen kunde låta bli att bli så stora;-). Och tänk er, jag har fått tillåtelse att sticka nåt till henne. Så all annan stickning har fått ligga lågt ett tag. Bara ibland som jag stuckit emellan med andra stickningar. Hon valde Toccata som hon ska ha på kvällen under festen. Fast det mönstret är rörigt och svårt att tyda så det har tagit sin lilla tid, men nu närmar sig det slutet. Håller även på med en sjal som hon ska få om boleron inte skulle passa. Hon har tagit mått men det går ju inte att prova så vi får se hur det går.

I’m still alive although you can’t see it here. My vacation is over now and there are a lot to do at the start of the of the school year. Even more as I have to plan for beginning of October when I shall be away from work. Next month I will land here and go here. DD2 is getting married and the wedding is in Australia were they live, not here in Sweden. Of course I want to see my daughter getting married. But I wish my kids didn’t grow that old;-). And I’ve been asked to knit Toccata for the party in the evening. So all other knitting have been more or less banished for a while. Toccata is a very confusing pattern so it has taken some time, but now I can see the end. I also am knitting on a shawl as a reserve plan if the bolero shouldn’t fit. She has taken her mesures but we can’t  test as we go.